Var inne på återbesök för att ta stygnen i fredags. Foten såg ut som jag vet inte vad.... tån som skulle bli rak är krokig åt ett annat håll nu, nämligen pekar den mot stortån. Så nu är foten ompackad igen för att försöka tvinga den åt rätt håll..... Om ca 4 veckor ska jag tillbaka igen och om den inte är rakare då blir det ny operation! Det andra grejerna de gjorde med foten verkar ha gått bra iallafall...
Detta gjorde att jag ramlade ner i ett mörkt hål. Har gråtit och varit allmänt odräglig sen natten mellan fredag o lördag när chocken började släppa. För chockad har jag varit, det är bara att erkänna. Kommer inte ihåg så mycket av allsången vi var på i fredagskväll om jag ska vara ärlig.
Så nu går jag med kryckor igen, och något bad verkar inte vara aktuellt på iallafall 4 veckor till...
Igår hade jag iallafall besök av härliga Systerpj här vid husvagnen. TACK!!!!!!!!!!!
Och TACK till världens bästa make som är gullig och stöttar mig hela tiden.
Nej, nu får det vara slutgnällt för den här gången. ;)
Jag börjar piggna till och har fått fram stickningen igen. Sakta med säkert går det åt rätt håll.
Iallafall kommer man långt med positivt tänkande, eller hur?
Ha det gott
10 kommentarer:
Man får vara arg, ledsen och besviken när sånt händer. Kram
Skulle det ha varit jag så hade jag också varit arg, ledsen och jävligt besviken, så det har varit fullt tillåtet för dig att ha varit det.
Stackars dig! Kram!
Stackare, skickar en stooor kram!
Stackare förstår att du är besviken, hoppas du slipper en ny operation.
Kram
OH vad trist hoppas att du känner dej bättre nu och att du får lite positiva tankar av stickningen, hoppas att du inte behöver en ny op.
Ha det så gott.
Fullt förståeligt att du ramlade ner i ett mörkt hål, man måste få göra det ibland, jag hoppas så att det ska gå bra så att du slipper en operation till, sköt om dig.
Knasigt! Men hoppas att det löser sig. Systerpj känner jag till genom fina köp, så hälsa och må så gott.
Så typiskt! Hoppas det ordnar sig.
Kram!
Svarta hål finns det gott om. Och visst måste man få känn och visa besvikelse och ilska. Det gäller dock att inte fastna där. Då blir man bitter. Det positiva tänkandet är då ett måste så man orkar gå vidare. När man kommit så långt finns det mycket att glädjas åt.
Skicka en kommentar