Ibland kommer våldet i samhället nära inpå. Då blir det helt plötsligt så verkligt, inte bara några rader i tidningen eller "nåt de sa på nyheterna".
Lova mig att ni är rädda om er själva och era närmaste!!
Var inte sparsamma med att tala om positiva saker för varann.

Jag bloggar säkert snart igen, men nu känns det fel att låtsas vara glada spralliga Pärlmudden. För inombords är Pärlmudden ledsen.
Kram till alla mina vänner!
Nu ska jag trots allt försöka skingra tankarna med en stickning. Kanske får repa upp allt sen, men vad gör det. Jag lever och jag är lycklig med min familj, det är det väsentligaste.